Delningar i DSP: filter och branthet

Innan du provspelar ett aktivt system ska delningarna vara satta på en säker nivå. Det gäller särskilt diskant, horndiskant, drivers och mindre mellanregister som inte tål att få fullregistersignal. Börja hellre lite försiktigt och öppna upp systemet steg för steg när du vet att rätt kanal spelar rätt frekvensområde.

Var ska högtalaren börja och sluta spela?

Börja alltid med säkra startvärden och justera efter högtalare, montering, effekt och mål med systemet. Tillverkarens rekommendationer är en bra grund, särskilt för diskant och mellanregister.

Typiska startpunkter kan vara:

• Vanlig diskant / domediskant: högpass runt 2.5-4 kHz. Är du osäker är det ofta tryggare att börja högre än för lågt.
• Horndiskant: högpass ofta runt 5-6 kHz eller högre, beroende på modell och storlek.
• Kompressionsdriver / driver: många används från cirka 800 Hz till 2 kHz och uppåt, men kontrollera rekommendationen för din modell.
• HiFi-/SQ-midbas: högpass ofta runt 50-70 Hz om dörr och montering är stabila. I trevägssystem delas den ofta uppåt runt 250-500 Hz.
• SPL-midbas: högpass ofta runt 80-100 Hz. Här prioriteras ljudtryck, kontroll och hållbarhet framför att elementet ska spela så djupt som möjligt.
• HiFi-/SQ-mellanregister: bandpass, ofta med högpass runt 250-500 Hz och lågpass runt 3-5 kHz beroende på storlek, placering och diskant.
• SPL-mellanregister: högpass ofta runt 120-150 Hz eller högre, beroende på element, effekt och hur hårt det kommer spelas.
• Baslåda: lågpass ofta runt 60-80 Hz som startpunkt.
• Baslåda i kraftigt bygge: subsonic-filter (högpass) anpassas efter låda och avstämning. För portade lådor är avstämning * 0.707 en vanlig startpunkt (en halv oktav).

De här värdena är inte facit. En liten diskant kan behöva delas högre, en stabilt monterad midbas kan delas lägre och en midbas som får mycket effekt kan behöva delas högre.

Utgå inte blint från högtalarens angivna frekvensomfång. Det säger något om vad elementet kan återge, men inte alltid var det bör delas för att spela rent och säkert med effekt. Frekvensomfång anger vad högtalaren kan återge i ett visst scenario, medan delningsfrekvenser ska ställas in för vad elementet tål och hur det fungerar i just din installation.

Filterbranthet: hur hårt ska filtret dämpa?

Filterbrantheten anges i dB/oktav och talar om hur snabbt filtret dämpar utanför valt frekvensområde. Ett 12 dB/oktav-filter ger en mjukare övergång med mer överlapp mellan elementen. Ett 24 dB/oktav-filter dämpar brantare och ger ofta bättre kontroll över vad varje högtalare faktiskt får spela.

Som start är 24 dB/oktav ofta tryggt att använda, särskilt till diskant och baslåda. 12 dB/oktav kan fungera bra när man vill ha en mjukare övergång mellan midbas, mellanregister och diskant, men kräver mer kontroll på nivå och hur högtalarna summerar.

Brantheten påverkar också hur elementen möts runt delningen. Som tumregel vrider varje 6 dB/oktav fasen ett kvarts varv, så ett 12 dB-filter kan ibland behöva fasvändas på ena sidan för att låta rätt. 24 dB/oktav Linkwitz-Riley är ofta en trygg start, eftersom båda elementen normalt kan spela utan fasvändning.

Filtertyp: Butterworth, Linkwitz-Riley eller Bessel?

I många DSP-program väljer du också filtertyp. Det påverkar hur lågpass och högpass beter sig runt delningspunkten och hur de summerar tillsammans.

Linkwitz-Riley är ofta enklast att börja med. Lågpass och högpass sätts normalt på samma delningsfrekvens och är gjorda för att summera jämnt när nivå, fas och tidskompensering stämmer. En vanlig och trygg start är Linkwitz-Riley 24 dB/oktav.

Butterworth kan också fungera bra, men summerar annorlunda än Linkwitz-Riley. Om lågpass och högpass sätts på exakt samma frekvens kan området runt delningen bli för starkt beroende på filterordning, nivå och fas. Därför kan Butterworth-delningar ibland behöva dras isär lite eller nivåjusteras för att övergången ska bli jämn.

Bessel har ett mjukare beteende och kan vara användbart i vissa system, men är sällan det första valet om man vill ha en enkel och förutsägbar start i en DSP-inställning.

Så kontrollerar du delningarna

När startvärdena är satta behöver du kontrollera hur högtalarna faktiskt möts. Börja på låg volym och lyssna på en övergång i taget, till exempel midbas mot mellanregister eller mellanregister mot diskant. Muta gärna ena delen i taget så att du hör vad varje element spelar, och lyssna sedan på dem tillsammans.

Om ljudet blir tunt, tappar tryck eller känns oroligt runt delningen är det inte alltid EQ som är lösningen. Kontrollera först nivå, polaritet, filterbranthet och delningsfrekvens. Ibland räcker det att justera nivån på ena delen, flytta delningen lite eller testa fasvändning för att övergången ska börja sitta bättre. I andra fall möts inte högtalarna korrekt på grund av att de har olika avstånd från lyssningspositionen, och då är tidskompensering, som vi går igenom i nästa steg, rätt lösning.

Baslådan ska också kontrolleras mot framsystemet. Den ska fylla på nedåt utan att kännas som en separat ljudkälla bakifrån. Om basen känns sen, tunn eller överdrivet tung runt delningen kan det bero på lågpass, subsonic-filter, polaritet eller tidskompensering.