Input/Output i DSP: rätt signal till rätt kanal

Börja med att förstå dina ingångar

Inputs är DSP:ns ingångar, alltså de signaler DSP:n får in innan något skickas vidare till utgångarna. Ofta motsvarar de fysiska anslutningar på DSP:n, till exempel RCA, högnivåingångar eller digitala ingångar. Interna källor som Bluetooth eller USB kan visas på andra sätt i mjukvaran, ibland som en stereokälla snarare än separata fysiska ingångar.

Outputs är de fysiska utgångarna på DSP:n. Det kan vara via lågnivå-utgångar på en dedikerad DSP, högnivå på en DSP med inbyggd förstärkare eller både och. Dessa är i regel namngivna direkt vid utgången, så det underlättar att skriva en egen karta för vilket slutsteg eller kanal som respektive utgång går till direkt vid inkopplingen.

Innan du börjar routa behöver du veta vad varje input faktiskt innehåller. En input kan vara vänster eller höger fullregister från en eftermarknadsstereo, men i ett originalsystem kan den vara en redan filtrerad signal till dörrhögtalare, diskant, centerhögtalare eller bas.

Namnge utgångarna

Börja med att namnge utgångarna i DSP-mjukvaran om det går. Exempel:

• Output 1: Front Left Tweeter
• Output 2: Front Right Tweeter
• Output 3: Front Left Midrange
• Output 4: Front Right Midrange
• Output 5: Rear Left Fullrange
• Output 6: Rear Right Fullrange
• Output 7: Subwoofer 1
• Output 8: Subwoofer 2

I ett vanligt system får vänster sida vänster signal och höger sida höger signal. I ett aktivt två- eller trevägssystem betyder det till exempel att Input L går till vänster diskant, mellanregister och midbas, medan Input R går till motsvarande högerkanaler.

Många DSP-mjukvaror där du har en separat volymstyrning via t.ex. fjärrkontroll för Subwoofer styr direkt på de kanaler som namnges till just Subwoofer. Andra låter dig ställa in vilka kanaler som ska styras fritt, men det är alltid bra att ha en korrekt namngivning på dina kanaler.

Summering av ingångar

Ibland behöver flera inputs blandas ihop till en gemensam signal. Det kan vara vänster och höger signal som summeras till en monokanal för baslåda, flera högnivåsignaler från ett originalsystem som kombineras till en komplett fullregistersignal, eller en center-/monokanal som ska hanteras separat i DSP:n.

Summering ska alltid göras kontrollerat. Om två signaler summeras på full nivå kan resultatet bli för starkt och börja klippa redan i DSP:n. Ska du till exempel summera vänster och höger fullregistersignal till mono är en vanlig start att blanda båda lika mycket, men sänkt nivå, till exempel 50 % per kanal eller -6 dB per kanal om DSP:n arbetar på det sättet. Då får du med information från båda sidor utan att överstyra summeringen.

Vid originalsystem behöver du först kontrollera vad varje input faktiskt innehåller. Två signaler som redan är delade, EQ:ade, tidsfördröjda eller fasbehandlade från bilen kan bete sig konstigt när de summeras. I bästa fall får du en mer komplett signal. I värsta fall kan delar av ljudet bli ojämnt eller försvinna. Därför ska summering av originalsignaler alltid testas och kontrolleras, inte göras på chans.

För baslåda skapas ofta en monosignal av vänster och höger. Har monoblocket två RCA-ingångar kan slutsteget ofta sköta den summeringen själv, men använder du en dedikerad subutgång från DSP:n är det DSP:n som ska skapa monosignalen. I SPL-byggen med flera slutsteg eller basgrupper blir detta extra viktigt. Alla basutgångar ska få rätt signal, rätt nivå och arbeta åt samma håll, annars kan systemet tappa tryck eller belastas onödigt hårt.

Högnivå från originalsystem

Använder du högnivåsignal från ett originalsystem behöver du först kontrollera vad varje input faktiskt innehåller. Har du fyra kanaler är det ofta fram/bak och vänster/höger, ibland med ganska komplett signal. Har du fler kanaler kan det vara mer komplicerat.

Originalsystem skickar inte alltid fullregistersignal till alla högtalare. Signalen kan redan vara delad, EQ:ad, tidsfördröjd eller nivåanpassad från bilen. Om du bygger vidare på samma kanaluppdelning som originalsystemet, till exempel separata signaler för diskant, mellanregister och midbas, kan det ibland vara bäst att behålla den uppdelningen in i DSP:n och bara justera det som behövs.

Se också till att källan står så neutralt som möjligt innan du börjar. Stäng av extra ljudlägen, loudness, bass boost och EQ-inställningar om det går, så att DSP:n får en så förutsägbar signal som möjligt.

Ska du däremot bygga ett nytt aktivt system eller skapa en egen fullregistersignal behöver du först kontrollera vad varje originalkanal innehåller. Då kan DSP:n behöva summera flera ingångar, till exempel original midbas och mellanregister/diskant, för att skapa en mer komplett signal att arbeta med.

Kontrollera en kanal i taget

När du kontrollerar routing ska volymen vara låg och kanalerna helst vara mutade tills du testar dem en i taget. Var extra försiktig med diskant, horndiskant, drivers och andra element som inte tål fullregister. Om det finns risk att de får fullregistersignal, lägg först ett tillfälligt högpassfilter eller vänta med att spela dem tills delningen är satt. En felroutad bas till en diskant kan bli dyr på väldigt kort tid.

I bilden ovan ser du ett riktigt exempel från en DSP-mjukvara där AUX 1 motsvarar lågnivåingång 1 med vänster signal, och AUX 2 motsvarar lågnivåingång 2 med höger signal:

• AUX 1 (lågnivå 1) - fördelas till kanal 1, 3, 5 och 7
• AUX 2 (lågnivå 2) - fördelas till kanal 2, 4, 6 och 8
• BT-L (Bluetooth vänster) - fördelas till kanal 1, 3, 5 och 7
• BT-R (Bluetooth höger) - fördelas till  kanal 2, 4, 6 och 8

Denna inställning innebär att både lågnivåingångar och Bluetooth-streaming kan användas, och är ofta användbar om DSP:n har en fjärrkontroll för att välja ingångskälla. Då kan man ha både lågnivåsignal och växla över till Bluetooth-streaming direkt till DSP:n via fjärrkontrollen.